Christian Kjellvander i vardagsrummet


Det här året började med en fest. Ett 40-årsfirande som toppades av att Christian Kjellvander hade vänligheten att komma förbi och ge oss en magisk liten konsert i vardagsrummet.

Vi delade replokal på Mejeriet i Lund en gång i tiden. Christian var då frontman i Loosegoats, och jag spelade i Woodraft med medlemmar från just Loosegoats.

Att Christian skulle göra solokarriär fick jag veta när det en dag stod en stapel med kartonger med ”Songs From A Two-Room Chapel” i den trånga, dammiga lokalen.

Satan, vilken grej det var att lägga den där debutplattan i CD-spelaren första gången och höra hur Christians stora röst mognat något helt förunderligt. Hur hans sånger nått helt nya höjder, eller om det möjligen var helt nya djup.

Sedan dess har han, i mina öron, vuxit till landets förnämaste berättande låtskrivare. Och frågar du Malin, får du säkert någon ännu mer spirituell utläggning än så. När vi firade hennes 40-årsdag var det därför verkligen härligt, på alla sätt och vis, att Christian ställde sig mitt i vardagsrummet med sin gitarr och sina sånger.

För någon vecka sedan plockade jag upp videoinspelningen från den där januarikvällen. Jag var lite nervös, det ska erkännas, för det är ju så – vissa upplevelser gör sig bäst som minnen. Kanske det mesta, egentligen, ska få hända i stunden, och sedan, utan att dokumenteras, leva vidare som just upplevelser. Som minnen, som känslor.

Men allt fanns där i videofilen – den täta stämningen i vardagsrummet, gåshuden, de djupa suckarna från sofforna, och Christians självklara närvaro, att helt utan åthävor framföra sina sånger.

Så, varsågod. Klicka igång YouTube-klippet där uppe, och kom ihåg detta: Vardagsrumskonserter … det blir inte bättre än så.